Jag har alltid så svårt för övergångarna, höst-vinter och vinter-vår. Blir alltid extra trött och med tröttheten kommer de där dumma tankarna, sånt som hänt som bara måste ältas igen. Varför duger jag inte? Varför är jag inte värd att älska och kämpa för? Varför kan jag inte bara vara jag och man tycker om mig för den jag är, trots en del dåliga sidor? Och varför slutar jag aldrig älta samma sak om och om igen! Sluta bry dig, gå vidare och släpp det! Hur mycket jag en önskar att det vore annorlunda kommer det inte bli det så acceptera att det är som det är! Varför ska det vara så svårt?
Jaja något positivt finns det idag trots allt. Våren som visat en underbar sida, att jag har skrattat med kollegor idag, att jag fått två kramar och jag älskar dig mamma av de finaste barnen i världen och att jag i helgen kommer få träffa nära och kära.
Och det här ger sig snart! Som vanligt går det över och jag kan fortsätta i den där härligt glada känslan igen! Imorgon är en ny dag!