Undrar om det är lättare att vara djur en människa? Om livet är enklare eller om de också får kämpa sig igenom livet? Att det finns faror och de som vill dem ont är ju inte svårt att förstå! Men undrar om de trots detta går med en rädsla inom sig eller om de tar livet för vad det är och njuter när de kan? Undrar om allt blir så mycket lättare för dem utan teknik, stress, ilska, hat och massa måsten som ska hinnas på kort tid? Eller finns det i djurvärlden med fast i andra former?
Morgonen startades med en ljuvlig utsikt! Precis i gryningen innan solen hunnit stiga upp ovan trädtopparna gick våra grannar omkring på åkern strax utanför tomten. Dimman hade ännu inte hunnit lätta och himlen hade precis börjat ljusna och i gräset låg nattens frost kvar. Sagolikt, ljuvligt och ett av livets njutbara. Trots jobbig huvudvärk så kände jag mig där och då lycklig!
Ja varför höll jag inte kvar i den tanken där i morse? Det lätta, okomplicerade! Bara njuta av här och nu. Nej istället sitter jag här och känner mig lite ledsen, igen! Alltid samma visa! Jag vet så väl vad som påverkar mig, men jag kan inte göra ett skvatt åt det. Bara acceptera och försöka att inte lägga det på mig. Jag kan inte ändra på hur andra är, kan bara försöka att inte låta det äta upp mig och inte ge det energi! Men ibland ramlar det över mig och jag sörjer! Mest för att jag är jag och jag inte kan acceptera att det är som det är! Varför ska det behöva vara så komplicerat?