Bjuder på tre bilder med kass kvalité. Bilder från instagram som jag fotat med iphonekameran idag. @Lottizdays heter jag där.
Idag har varit en sådan där dag som gått lite upp och ner. Allt började jätte bra med en lugn förmiddag. En bebis som sov hela 3 timmar och jag hann med både en löprunda på bandet, duschning och hänga/vika tvätt och plocka ur diskmaskinen. Super skönt att få göra allt i lugn och ro utan en hjälpsam bebis.
Sen efter lunch när det var dags för hämtning av barn vände det bra till mindre bra. Jag höll på att köra ihjäl ett barn på cykel. Han kom helt plötsligt ut framför bilen bakom en annan bil som stod parkerad. Jag såg honom precis och hann stanna innan det blev någon större krock. Men pojkens cykeldäck nuddade vid min bil så man kan nog säga att jag körde på honom även om farten var minimal. Jag blev jätte skärrad och jag tror pojken med blev det. Men han försäkrade mig om att allt hade gått bra. Varken cykel eller bil tog heller skada, men hjärtat satt kvar i halsgropen en bra stund efter. Vilken j---a tur att det gick så bra ändå. Det går verkligen snabbt....
Väl hemma ringde telefonen och jag blev utskälld, kallad omogen, som en skitsnackare och det hela avslutades med ett hot och en lur som slängdes på. Personen i fråga har problem och hur mycket hon än hotar mig om jag inte slutar säga det så kommer det alltid vara min ursäkt för att förklara hennes beteende. Det är inte skitsnack utan bara sanning och jag står för varenda ord, något jag också sa till henne. Hon kan ju inte förneka sin sjukdom liksom. En av de diagnoser jag vet om att hon har kan hon aldrig bli av med, däremot lära sig leva med och hantera. Men kanske vill hon snarare att jag ska se henne som en ondsint person med noll sympati eller förståelse för sin omvärld? Jag är inte ensam om att tycka personen har problem, många genom åren har berättat samma sak, men jag valde att inte lyssna, hon var ju så trevlig och snäll när vi väl träffades så jag kunde bara inte tro på det jag hörde. Jag vill alltid bilda mig en egen uppfattning av andra och lyssnar inte på sånt jag hör. Och den uppfattning jag fått stämde inte alls med det jag hörde. Men bara några år senare blev jag själv varse om vilken otroligt falsk människa som gömde sig bakom den trevliga fasaden. Och jag kände mig otroligt ledsen och sårad.
Sen kan jag hålla med om att jag inte vet allt om henne eller om hon lyckats ändra sig och förbättra sig. Och det är kanske inte min ensak att säga till någon annan att hon har en psykisk sjukdom. Men det är ju inte så att jag går runt och säger det till alla jag möter, hon ville få det att framstå så. Det hela handlar om att hon tycker att min dotter är elak mot hennes barn så hennes dotter blivit rädd. Det hade pågått i ett år och jag fick till mig det ett år senare!!!!! Hon menade på att min dotters sätt var mitt fel. Det är jag som uppfostrar henne. Det sa hon även idag. Men för det första hade jag ingen aning om att mitt barn gjort hennes barn något då ingen talat om det, för det andra kan jag inte styra över vad mitt barn gör HELA tiden då jag inte kan stå vid hennes sida och övervaka henne dygnet runt. Däremot behöver jag få till mig när hon gör fel så jag kan hjälpa henne och lotsa henne rätt. Det är mitt ansvar att lära henne rätt och fel, att bli en god medmänniska och vi har kommit otroligt långt där. Jag får ofta beröm för henne och hur moget hon kan resonera i vissa situationer som uppstår. Jag pratade dessutom med skolan om det jag fått till mig och enligt dem var det inte alls så farligt som det lät på mamman. Fick hintar om att hon brukade överdriva och förstora upp saker. Och det hela var redan löst i skolan. Jag har fortsatt pratat med min dotter om det och hon säger att hon är snäll mot henne nu. Men personen, mamman som ringde har ändå fortsatt vara ignorant mot mig. Hälsar inte, ger sådana där elaka blickar som kan döda och varit rent otrevlig på ett tyst sätt. Jag ursäktade det med de illa valda orden att hon är psykiskt sjuk, det är hennes sjukdom som gör henne så.
Ett illa val av mig och dessvärre ploppade ordet ur när flera barn hörde vad jag sa. Men vi alla gör misstag. Jag kommer inte sluta hävda att hon beter sig som hon gör pga. sin ohälsa, men det var fel val att nämna det framför barn som inte vet vad ordet betyder. Och lyssnar man på hela historien om hur jag sa det i bilen när min dotters kompis säger "jag ska leka med ....... imorgon....." och min dotter svarar "jag får inte leka med henne för hennes mamma". Då blev svaret det som skapade sådan aggression. Illa valt av mig javisst det håller jag med om. Men det skapade ett eftersnack om vad psykisk sjukdom verkligen är för något då frågan kom upp och det samtalet var ingen som nämnde. Det var ett bra samtal och absolut ingen smutskastning. Jag sa även att mamman är väldigt trevlig och snäll när man väl träffar henne då hon var det förr och jag absolut inte ville att barnen skulle få en fel bild av henne, men den detaljen försvann.
Men barn är barn och just det ordet fastnade och gick vidare från ett av barnen till den vuxna. Otroligt jobbigt för personen att höra att jag pratar så om henne, varför???? Ja förklaringen är enligt ovan. Det var ett sätt att ursäkta henne och skydda mig själv från att bli ledsen. Jag har inget annat försvar. Fel ord kanske och klangen på det kan lätt bli negativ. Dessutom tillkom en lögn som hon valde att tro att det var just så. I själva verket fick hon äta upp sina egna ord för det är inte jag som förbjuder mitt barn att leka med någon annan utan hon som förbjuder sitt.
Jag bad i alla fall om ursäkt att hon tog illa vid sig, men det togs inte emot. Istället fortsatta bara skällandet, ifrågasättandet, pajkastningen. Till slut avslutades det med ett hot och en lur slängd i örat. För mig bevisade det bara återigen att personen har problem och fortfarande behöver en hel del hjälp med sig själv.
Och att jag väljer att skriva ner hela händelsen och alla tankar är helt enkelt för att det behövde få komma ur så jag kan släppa det. Någon som hon ska absolut inte få ta någon mer energi från mig. Punkt!
Rätt snart efter samtalet åkte vi vidare. Lite skärrad över om hotet faktiskt kan bli sanning. Skulle jag anmäla henne? Jag tror absolut att hon är kapabel att göra något dumt. Vad sa hon inte, men jag tror nog att hon kan jävlas om hon får för sig det.
Tankarna försvann dock rätt snart efter att vi var framme hos vår privata frisör. Där möttes vi av helt underbart söta djur. En liten katt som du ser på andra bilden ovan och en liten chiuaua som jag inte fick med på någon bild. Så himla små och söta. Nästa gång vi ses ska den riktiga kameran med och jag ska fånga de där små varelserna på flera bilder. Barnen kom oerhört bra överens så nu har vi sagt att det får bli en lekdate snart igen. Och så fick jag och döttra bli fina i håret också. Behövligt då jag inte klippt mig på över ett år nu, hoppsan hejsan ;-).
Och sen har kvällen bara gått i ett och nu försöker jag titta på tv samtidigt som jag bloggar. Så bra början och avslut på dagen trots det där som hände mitt i. Men nu har jag släppt det. Imorgon hoppas jag vädret kan bli fint så jag får förverkliga en idé jag har. Idag har det bara regnat och då kan man inte ta bilderna jag tänkt.
Hoppas ni alla andra haft en bra dag,