Sonen är ledsen över att han inte kan bygga i 3D. Han speglar mina känslor idag.
Jag hade skrivit ett långt inlägg med alla mina tankar om det som hänt idag. Men något hände och allt försvann innan jag publicerade det. Får se det som så att det inte var meningen att skriva ner här!!
Hur som helst är jag ledsen idag. Ledsen över att ett barn kan ljuga om sanningen. Ledsen över att de vuxna tror på barnets lögner och får mig att framstå som världens elakaste och sämsta person. Ledsen över att två konflikter uppstått på mycket kort tid där källan till det som startat konflikten är barnets lögner. Och otroligt ledsen över den grannsämja som varit här enda sen vi flyttade hit. Varför är vi inte godkända, varför har ingen av dem ens försökt att lära känna oss? Nej de dömde oss för snabbt, för vi låter!!!!
Och nu orkar jag inte mer. Är så trött på att andra människor ska ta all min energi som finns kvar och få mig att tappa fotfästet. Jag behöver inte dessa energitjuvar i mitt liv. De vet ingenting om oss och vårat liv. De vet bara att vi låter och det har de inte rätt att döma oss på. Men som alltid ställer våra röstresurser till det. Och jag vill inte vara jag längre. Jag vill inte ha någon röst. Jag vill vara stum, slippa prata. Kanske borde jag också låta barnen springa fritt och göra som de vill, klara sig bäst de kan för så gör ju de andra!!!! Det är väl så det SKA vara!!!
Men vi vet i alla fall sanningen, den kan ingen ta oss ifrån. Och de andra barnen vet sanningen. Jag vet också sanningar om deras barn som jag är glad att min dotter vågat berätta för mig så jag kunde ta det viktiga snacket med henne om vad som är okej och inte.
Och sen kan de prata hur mycket de vill bakom våra ryggar. Hata oss och ta avstånd!!! De känner oss inte de bara valde att döma oss på utsidan!!!
I ledsamheten tänker jag dumma tankar. Jag återkommer imorgon med bättre humör och förhoppningsvis en tävling.