Dottern har lämnat in en önskan till oss om att få börja spela fotboll i höst! Jag kan väl erkänna att jag blev måttligt road av det förslaget. Hon går redan på scouter en gång i veckan och brottning två gånger i veckan. Fotbollen ligger på en lördag så visst skulle hon lyckas klämma in den också, men jag har verkligen ingen lust att vara uppbunden varje helg. Och tycker det räcker med de aktiviteter hon har, man ska ju hinna med allt annat också.
Men så fick jag se henne spela fotboll när hon var på Öland och hon brinner verkligen för sporten. Det riktigt lyste om henne när hon fick spela och hon hade så roligt. Jag började fundera. Hon är ju mitt första barn och det här med aktiviteter hit och dit är väldigt nytt.
Men nu är hon ju 10 år och i höst får hon mer ansvar. Frita försvinner och hon behöver klara sig själv mera efter skolan. Varför skulle hon inte kunna klara även en aktivitet själv? Det vore verkligen synd att inte låta henne få spela fotboll när hon verkar få så mycket energi och glädje av det. Dessutom tycker jag hon var riktigt duktig när hon spelade. Som en medfödd talang och det vore ju synd att inte låta henne utveckla det då. Dessutom är ju sport bra speciellt i den internet/mobil/tvspelsvärld vi lever och sånt som är bra vill man ju gärna uppmuntra.
Så nu har vi bestämt oss. I höst ska hon få börja även på fotboll om vi lyckas hitta en grupp där det finns plats. Den extra tid det tar när det är matcher och så ska vi nog kunna ställa upp på. Trots allt är ju barnen små en kort tid i livet och i värsta fall om det krockar med annat får vi dela på oss som familj. Det överlever vi nog.
Vore roligt att få höra era tankar och erfarenheter kring detta med aktiviteter? Och vad anser ni som lagom?