I går kväll var det verkligen en perfekt kväll. Det var ljummet, solen sken och vinden höll sig borta. Glada och nöjda var vi allihopa och det skrattades och busades i trädgården. En sådan där perfekt avslutning på en sommardag.
Till och med katten var på humör och busade runt i trädgården han med. Han for bort till gungställningen, smög i buskarna, rusade upp på gungställningen efter en kvist vi drog framför han och sen ner igen och upp på lekställningen där han satte sig för att spana in världen.
Det var så roligt att se han. Ibland är han ensamkatten som vill vara ifred och ibland vill han mest sova, men så vissa dagar kan han vara sådär busig och vill leka med oss. Älskade lilla kissen. Tänk vilken härlig katt du är.
Idag är istället en tvärtomdag. Det har regnat och humöret har varit nere. Jag går och grunnar på saker. Tänker. funderar, oroar mig. Blir ledsam när jag känner mig bortglömd, ledsen när saker som borde ge glada känslor mest gör att man tycker tvärtom. Allt beroende av samma personer. Men man bestämmer inte allt i sitt liv och en del saker får man bara ta för som det är. Men det är tungt att ha känslorna ligga där bak och lura. Komma fram lite då och då. Jag trycker undan dem för det är något jag aldrig kan få förståelse för. Jag har försökt, men istället blir det jag som framstår som den som sårar och det vill jag inte. Samtidigt som känslorna kommer, oroar jag mig djupt för någon. Jag funderar på hur jag ska hantera det och hur jag kan hjälpa. Livet är verkligen komplicerat ibland och att vi alla är så olika gör det så svårt.
Imorgon är i alla fall en ny dag. Då hoppas jag regnet tar sin kos någon annanstans. Om inte vet jag att solen kommer ändå. Våra vänner kommer hit och stannar i två nätter. Ska verkligen bli roligt att få umgås ordentligt tillsammans. Det ser jag fram emot. Så länge får jag fokusera på dagar som igår då mitt hjärta fylldes av värme.