Min lilla busfia får tag i våra telefoner titt som tätt och snabbt som attan har hon snappat upp hur man ska göra för att låsa upp den och bläddra runt. Jag har fått sätta lösenord på min, men då knappar hon in det fel så många gånger att hon låser den för mig i över en timma om jag har riktig otur.
Hon får egentligen inte ha våra telefoner för det är inga leksaker, men ibland är det svårt att bara rycka den ifrån henne när hon får tag i dem. Spelar liksom ingen roll om vi lagt den på byrån för ligger den för nära kanten når hon den ändå. Hon har sannerligen blivit lång!
Samtidigt som man iakttar henne så kan man inte låta bli att fundera på hur världen har förändras till ett mer tekniskt samhälle. Tänk för bara några år sedan då fanns inte surfplattor, smartphones och allt sånt. Även om det var mycket tekniskt i form av tvspel och datorer då så var det i alla fall tillfällen då telefonerna inte fanns där och barnen vilade sig ifrån dem. Nu är de istället med tidigt redan från när man är väldigt liten. Jag ser 6 åringar som kan gå omkring med smartphones och det finns leksaker där man kan stoppa dem i och låta den lilla bebisen leka med den. Vart tog de vanliga leksakerna vägen?
Vi fick information till oss om att en flicka i skolåldern, troligen lågstadiet gått med en telefon och haft hörlurar när hon gick till skolan. Hon tittade ner i telefonen och tittade inte när hon skulle gå över övergångsstället. Hon märkte inte bilen som kom. Hade inte föraren uppmärksammat henne hade det slutat illa. Det är just sådant här jag blir rädd för när det tekniska tar över mer och mer. Det tillsammans med att man slutar umgås mer och mer på det vanliga sättet, att kroppen får förslitningar och att stillasittandet ökar med besvär som följd. Tekniken är bra, men ibland är den också tvärtom och ställer till problem.
I vår familj har barnen inte fått några smartphones eller surfplattor. Vi vill att de ska leka och vara barn på gamla viset så länge som möjligt. Och när de inte frågar eller önskar sig sakerna varför köpa dem? Detta har fungerat bra fram till i julas. Nu har två barn i vår familj en varsin surfplatta av enkel modell och en har en smartphone av billigare modell. De dyrare varianterna vägrar vi köpa!!! Jag tycker egentligen barnen är för små, men jag ser också fördelarna med att de har en. Så jag går emot mig själv och följer strömmen som andra föräldrar gör och introducerar det tekniska i unga år.
Och hur kom deras önskan undrar ni kanske nu? Jo vi köpte själva våra smartphones för ett år sedan. Barnen fick låna och spela när vi åkte bil för att bli sysselsatta och på den banan är det. Jag var själv aldrig beroende av en Smartphone, men nu när jag har en skulle jag inte klara mig utan den. Jag är beroende! Det ger abstinens om jag inte kan gå ut på nätet alls på en hel dag. Men jag är också förnuftig och använder den inte när jag arbetar och ska göra annat eller knappt då vi är iväg och umgås med folk eller är på familjeutflykter. Skulle jag ta fram den när jag är med barnen märker man ganska snabbt hur de blir klängigare och söker ens uppmärksamhet. Då får man sig en tankeställare!
Hur det kommer bli för lilltjejen har jag ingen aning om. Men eftersom hon redan fått upp ögonen och siktar in sig på våra smartphones så lär hon ju vilja ha en så småningom. Men vi tänker hålla på våra regler så hon får vänta tills skolåldern närmar sig och då blir det som mest en surfplatta. I den åldern behöver man ingen telefon. Att vår 10 åring fått en telefon är för att vi ska kunna nå henne nu när hon slutat frita och ska klara sig själv på morgnar och eftermiddagar när vi arbetar. Men det där hade ju säkert fungerat utan telefon också för hur gjorde man förr i tiden?
Hur som helst hade hon en super mysig stil när jag fångade henne knappandes runt på sin (vår) smartphone. Sitta på bordets hylla , haha. Vart hon fått den vanan ifrån kan man undra för det är det ingen i vår familj som gör.
Skriv gärna vad ni anser om den tekniska värld vi lever i och att tekniken introduceras i redan låg ålder!