Julfirande och födelsedagsfirande är över, men lugnet har inte infunnit sig ännu. Idag blev nästan som en extra julafton, även om någon fattas oss. Känns lite märkligt att någon som funnits där inte finns längre. Men som jag alltid säger så lever personen ändå vidare fast att man inte ses längre. Minnena finns kvar och genom att hålla dem vid liv försvinner aldrig personen. Och livet tar ju slut någon gång för alla och när det får ske naturligt som en del av livet pga. ålderdom känns det mer acceptabelt, även om det förstås är tungt också.
Idag har vi tagit med en del av minnena hem i form av ting då vi tömde rummet där de sista 7 åren tillbringats för makens farmor. Gamla saker som maken kan berätta minnen bakom från hans barndom när han träffade sin farmor. De fina stolarna som de aldrig fick sitta på, de var till för fint. Och en sak från leksakskorgen som hon plockade fram till barnen så de fick leka med nåt när vi kom på besök där. Leksakerna har funnits med sen maken var barn. En av sakerna i den lådan passade mig perfekt, att den skulle få följa med mig hem kändes nästan självklart. Kan ni gissa vad? Den finns med på bilden. Jag ska visa er närmare när jag tagit kort på det jag fått med mig hem, men först måste jag ha lite mer ljus, nu var det bläcksvart ute och bilderna blir inga roliga så ni får bara en liten sneakpeak på bilden ovan av båda sakerna. Mer som fick komma med hem var ett bröllopsfoto på makens farmor. Tänk att man fotograferade svartvitt på den tiden och för att få färg målade man på korten. Historia, det är väldigt intressant och även om bilden inte kommer sitta på väggen så är det roligt att ha kortet sparat. Ja så var det lite mer som fick följa med hem, men det visar jag senare. På nåt vis känns det väldigt ärofyllt att få ta hand om hennes gamla saker.
Sedan blev det hem en sväng innan jag åkte vidare till min egna mormor på hennes äldreboende och hälsade på. Mormor är väldigt förvirrad emellanåt då minnet sviktar så ibland blir samtalet lite konstigt med olika tidsepoker och ihopblandade av personer, men som tur är kan mormor skratta åt det fortfarande. Men det märktes tydligt att hon försämrats i sin sjukdom sedan sist jag besökte henne. Får se hur länge hon minns vem man är, jag hoppas det dröjer länge.
Ja det var väl dagen i stora drag. Imorgon måste vi nog ta oss till tippen för att slänga skräp. Skulle även behöva röja uppe hos barnen, men kanske struntar vi i det och gör något roligare istället med barnen. Busfabriken eller badhuset låter lockande. Ja vi får se vad vi hittar på, det finns ju flera dagar att roa oss på ;-).
Hoppas ni alla haft en fin dag.