Någon var i himmelriket på våran promenad iförrgår. En okänd katt kom och hälsade på lilltjejen, strök sig mot hennes ben och lilltjejen var helt till sig. Mjau, mjau ropade hon glatt.
Minuten senare kom en bil och katten blev rädd för att sekunden senare vända om och springa iväg över vägen. Lilltjejen ville följa efter, men det var så svårt att förstå för henne att det inte gick. Hon blev jätte arg. Men jag förklarade att vi kunde leta efter flera katter och då vinkade hon "hej då" och gick glatt vidare. Tre steg hann hon nog gå innan hon glömde bort sig och skulle efter katten igen och jag försökte avleda henne igen men förgäves. Till slut fick hennes pappa komma och hämta henne för jag ville ju faktiskt ha min promenad i lugn och ro inte höra en viljestark 1,5 åring som bara ville till katten helt ovetandes om farorna och gallskrek när hon inte fick som hon ville. Älskade lilla barn <3.
Men kul var det med katten och så roligt att jag lyckades fånga dem på bild också så även om det hela slutade med lite trots så är det något positivt vi kan tänka tillbaka på sen när det andra är glömt.