Det händer så mycket nu med vår lilla tjej. (Undrar hur länge jag får kalla henne för lilla mån tro?) Varje dag ploppar det ut nya ord från munnen. En del tydliga, en del otydliga. Hon älskar att få sitta bredvid oss och läsa saga. Vi pekar och pratar om sakerna i boken. Hon pekar alltid rätt, så duktig. Och så tydligt att hon förstår det talade språket väldigt väl.
Hon kan allt själv numera. Med blandat resultat kanske man ska säga till mammans stora förtjusning eller ibland inte ;-). Mestadels ska jag "bäja" henne när vi går mellan bil/dagis, affären/bilen etc, men ibland ska hon också gå och hålla handen. Nappen har hon gett till tomten en gång (en porslinstomte på dagis). Vart hon fick det ifrån har jag ingen aning, men tyckte det var oerhört gulligt. Nappfri blev hon dock inte när hon insåg att nappen skulle vara kvar hos tomten och inte följa med hem, haha.
Igår när jag hämtade på dagis sken hon upp som en sol, ropade "mamma" "mamma" sprang in och sa till fröken, vände om och sprang till min famn med det största leeende jag någonsin sätt. Någon hade saknat mig, det värmde.
Pottan har blivit intressant för henne också och jag har stora förhoppningar om att hon ska bli torr i sommar. Vid blöjbytena säger hon att hon vill gå på "poppan" innan en ny blöja kommer på. Hitills är resultatet sparsamt, bara en lyckoträff, men det spelar inte så stor roll då hon varit livrädd för pottan förut och nu frågar hon till och med efter den.
Kräsen i maten är hon däremot. Så fort vi säger mat å säger hon "blä" och räcker ut tungan. Oftast får hon sitta länge vid matbordet eller i vårat knä innan hon ens ämnar smaka på maten och då kan hon sluka alltihopa med god aptit, men det är väldigt varierat från dag till dag.
Hon är också en duktig lekare och styr i sitt "kök" med maten, hämtar saker till oss och ska bjuda oss "mmm" säger hon innan vi får det, är det så vi gör mån tro när vi vill få henne att äta? Städa är också roligt, gärna med den riktiga dammsugaren som hon gärna vill hjälpa till med när man själv dammsuger, haha. Pulka är riktigt roligt för henne, även om hon fortfarande kallar pulkan för vagnen och skridskobanan har hon hunnit prova fast med skor på eller skjuts på pappas arm.
Håret växer också på henne fortfarande och när det är nyduschat och inte rullats upp för mycket av lockarna så är det riktigt långt och härligt. En annan kanske också skulle ha lite smör i håret som inpackning ;-).
Andra egenskaper är envisheten. Tänk att den går i arv till mina barn på gott och ont. En vilja av stål och en tjej som vill så mycket är hon, men utan insikt om livets faror. Där krockar det tyvärr ibland när mamma eller pappa sätter stopp! Det är inte alltid lätt att växa upp!
För ja tänk att tiden gått så fort. Att hon växer så det knakar. Om två månader fyller hon 2 år och jag kan verkligen inte förstå det! Vart tar all tid vägen? Hur kunde hon bli så stor, så fort? Hur kunde hon bli den kloka lilla damen som hon är? Mitt sista barn som för alltid kommer vara liten. Jag vill bara stoppa tiden liiiite grann.
Min älskade lilla I vad jag älskar dig <3