Igår var det en dag med blandade känslor. Begravning av makens farmor. En otroligt vacker och känslofylld begravning. Svägerskan och deras dotter spelade och sjöng underbar musik, blommorna stod där så vackra och på kistan stod ett foto på B. Jag har henne mycket att vara tacksam för. Hon förde ju livet vidare genom svärfar som fick min man och som jag träffade så vi kunde få alla våra fina barn. Visst är det väl underbart med gener och arv som förs vidare i generationer.
Jag kommer verkligen sakna henne. B var en så välkomnande person, alltid glad och skrattande. Riktigt lätt att prata och umgås med. Jag minns när vi satt hon och jag där vid bordet vid hennes hus och fikade och pratade medan maken klippte gräset. De där goda kakorna som jag bara ätit när jag var hos henne, hoppas jag får smaka dem någon mer gång i livet och då vet jag att jag genast kommer tänka tillbaka på henne. Att B var älskad och att hon lämnat spår och minnen hos andra det märktes också på begravningen där många kommit för att ta farväl av henne.
Och jag vet att hon har det bra där hon är nu. Hon har fått träffa sin son och sin make. De är lyckliga där de är och en dag ses vi säkert igen i en annan värld men jag hoppas det dröjer många, många år till.
Vila i fred nu B. Från och med nu kommer du att leva vidare i våra minnen <3.