Känner mig så vilsen! Vet inte riktigt vad jag vill! Och en del saker vet jag precis vad jag vill! Känner mig så vilsen, förvirrad! Det är som ett stort kaos inom mig. Ena dagen bra, andra mindre bra! Mitt inre är förbannat, det är som en ångvält som far fram genom mitt huvud! Så svårt att förstå den. Samtidigt hör jag mig själv säga till mina barn att de ska sprida kärlek omkring sig och älska livet för det går inte i repris, att man får bara en chans! Så dubbelmoraliskt när jag själv inte känner så egentligen just nu!
Jag vill bara känna att jag njuter av livet igen! Är det för mycket begärt?