"Hemma på vår gata i stan...där bor flera sorters djur......och de har alla fått hjärtat i halsgropen när de sätt mig trots att jag erbjudit dem 25 öre styck och en tavla om de bara står stilla i några sekunder på nära håll så jag hinner ta en bild på dem".
Ja jag bor ju granne med djurlivet. Jag älskar det på alla sätt och vis, men det finns en sak jag inte tycker om och det är när de flyr sin kos så fort jag försöker närma dem. Undrar om jag luktar konstigt? Kossorna flyr inte iaf, de bor ju allra närmast (se pilen på översta bilden) och de brukar ibland kunna stå och titta över staketet på oss. Men de luktar ju inte heller alltid mumma kanske därför de gillar mig också? Men de andra slutar alltid på samma sätt när jag försöker nå dem.
Se själva.
Det var ett himla kacklande en kväll utanför oss så jag spanade läget och fick se att det var en storsamling. Vad roligt tänkte jag då kan jag ju hälsa på alla samtidigt och traskade iväg glatt till dem. När jag hade tagit ett par steg började de kackla massor och upprört. JA sånt där skitsnack gillar jag inte alls, men att de dessutom vänder mig ryggen till......fy så taskigt!
Jag svalde och gick vidare för att hälsa på herr rådjur som jag såg lite längre bort.
Innan jag kommit tillräckligt nära för en bra bild stannade han upp och blängde på mig. Jag vinkade glatt för att hälsa, men han fortsatte bara blänga. Jag tog några steg och så....
Men skam den som ger sig. Jag hade sätt några av hans vänner runt hörnet och tänkte att de kanske var lite mer artiga så jag traskade dit.
Och då hände detta.....
Ja jag börjar nog bli van nu!
Men så fick jag se att en av dem stannat kvar långt där borta.
Men då kände jag att den kunde fortsätta stå där o blänga på samma sätt som dem andra så slipper jag bli mer förolämpad. Och istället tänkte jag att de där höbalarna kan jag ha lite kul med imorgon och ta lite porträtt bilder vid. Men morgondagen kom och alla höbalarna var då puts väck! Inte trodde jag att rådjuren kunde läsa tankar! Så fräckt!
Jaja en dag kanske vi är vänner med grannarna. Jag är ingen snövit och jag luktar kanske inte så gott, men jag är snäll och allt jag vill är att få fånga en närbild på dem, få fånga deras skönhet, men hur jag ska få dem att förstå det när de aldrig vill lyssna på mig är inte det lättaste.
Eller så behöver jag bara ett långzoom objektiv så jag kan lura till mig en bild utan att de ens märker mig?? Ja den vägen är nog lättare, även om den är dyrare. Så tomten i min julklapp önskar jag mig ett långzoom objektiv. Jag har varit jäääääättttteeee snälllll i år!