Det har snöat så mycket hos oss idag så någon promenad ut med vagnen blev det inte. Jag hade inte kunnat köra en meter då det inte blir plogat förens sent på kvällen. Istället blev det en innedag. Men det går bra att fotografera inne också och det var vad jag gjorde idag när lilltjejen lekte runt.
Det finns så mycket kontraster i livet. Igår var en dålig dag, idag visade det sig bli en riktig bra dag istället. Dels för att jag fick fotografera, men framförallt för att jag fått respons på mitt inlägg jag skrev igår och nu har jag bokat in träffar med två personer och två till har skrivit att de vill ses. Jag som trodde jag var så ensam. Det visade sig visst att fler kände likadant.
Tänkte att min dotter skulle få göra resten av inlägget:
.
![]()
![]()
Mamma säger att det är något bekant med min stil och vagnen jag skjuter framför mig. Men att jag är mycket mindre och sötare och dessutom frisk med ett helt liv framför mig. Jag hoppas ju klara mig utan vagnen sen när jag ska gå, men mamma säger att en dag kommer jag behöva den igen. Jag fattar inte ett dugg av vad hon menar, när jag lärt mig gå utan vagnen då tänker jag aldrig mera ta hjälp.
Att få gå är lycka, det gör ju mina syskon, mamma, pappa, ja nästan alla jag känner går på två ben. Det är bara katten som går som jag, men någon katt är jag väl inte, eller? Nej jag ska lära mig gå på två ben så är det bara.
När ingen hjälper mig komma igång med gåendet då kan det bli så här istället, men det funkar inte lika bra. Jag kommer ingenstans, inte ens ut. Mamma tycker det är bra för då vet hon vart jag är.
Mamma bara älskar när jag hjälper till. Hon säger "ajajaj" hela tiden och jag tar hela tiden upp disken som står där inne och säger också ajaj. Det kallar jag bra teamwork!
När mina syskon kommer hem får jag inte en lugn stund. De ska bara hålla på o pussas, bäras och flytta på mig. Men det har inte jag tid med när jag upptäcker hela världen och dessutom kan jag själv. Så släpp!
Jag brukar ha små pausar av mat, men just nu vill jag inte äta så mycket så jag tar bara några tuggor och sen vill jag gå lite mer igen. Det är roligt att gå.
Se så duktig jag är. Ni ser väl va? Säg att ni ser.....
Efter mycket gående blir jag lite trött och då tar jag min snuttefilt och gosar lite med den på golvet. Det är jag värd efter allt kämpande. På förmiddagen tar jag en liten sovlur istället då räcker det inte med att bara vila en stund på golvet. Igår blev sovstunden 4 timmar, men jag var verkligen trött efter att ha gott omkring så mycket. Jag förstår inte alls hur ni andra orkar.
Men sen är det dags för lite utforskande igen. Jag brukar kika runt i rummen. Man vet aldrig vad man hittar.
Kolla där borta. Där ser jag något intressant. Häng med.
Men nu såg jag något där istället. Det finns så mycket vart ska jag börja.
Man har rätt många humörsvängningar när man är 10 månader. Antingen är man jätte glad eller så är man jätte arg. Det växlar rätt fort. Men arg det är jag oftast när jag blir frustrerad eller för trött i benen. Det gör ju så ont av att gå så mycket, jag fattar inte hur alla orkar gå hela dagarna, JAG VILL OCKSÅ BUHÄÄÄÄÄÄÄ.
Mamma tjatar jämt om mitt hår och hur mycket hon älskar det. Själv tycker jag det är lite svårt att se ibland. Det gillar jag inte när det finns så mycket jag vill spana in då vill jag kunna ha fullt fokus. Tycker ni mamma ska klippa mig? Det tycker jag och jag har försökt säga det ett par gånger till henne nu.
Ibland får jag helt okända saker av mamma som jag blir väldigt fundersam på vad det ska vara till. Hon gav mig något fyrkantigt idag som hon sa att hon vunnit till mig. Det var något hårt. Inuti låg någonting, men jag förstod inte riktigt vad det var. Den var mjuk istället. Men det där hårda smakade gott så kanske var det något jag skulle äta som jag fick? Mamma tycker ju att jag äter dåligt nu så hon kanske kör någon slags ny variant på att få i mig det jag ska. Jag tuggade på iaf, men det var rätt svårätet.
Efter tjatande i flera dagar lyssnade mamma till slut och nu ser jag igen. Underbart skönt. Nu är jag verkligen redo för nästa dag. Tänk så myket mer jag kommer kunna utforska nu när jag ser ordentligt igen.
Nej dags och sova nu man blir trött efter en hel dag av att gå och upptäcka allt.
* Och för den som undrar. Nej det är inget skit på linsen. Hon har ett blåmärke på kinden. Även ett i pannan, men det syns inte lika tydligt. Hon ramlade på öppna fsk i måndags och gallskrek. Trodde först hon blev rädd tills jag såg den röda kinden. Det är inte lätt och lära sig och samtidigt vara trött. Lille snörpan.