Igår gjorde jag något jag länge längtat efter. Jag fick äntligen sitta uppe på hästryggen och inte vilken hästras som helst utan den bästa, Islandshästar. Jag älskar Islandshästarna just för att de är så lätta att komma upp på då de inte är så höga samt för att de töltar och i tölten är det så lätt att sitta ner och behålla en bra hållning. Sen är ju Islandshästar otroligt vackra med sina stora manar också.
Annars älskar jag ridning enormt mycket och det är något jag saknar i mitt liv. Har hållit på mycket med hästar och ridning under min uppväxt och höll på två terminer på ridskola nu i vuxen ålder, men det var både dyrt och svårt att hinna med så jag la det på hyllan. Men jag saknar det oerhört mycket och en dag hoppas jag kunna återta ridningen igen.
Turridningen hade vi bokat in på Gibraltar Islandshästar och turridning. Ett ställe med helt otroliga vyer. Ligger med utsikt över havet och omgivningarna runt omkring är super härliga. Vi såg mängder med rådjur och hjortar. På ett ställe förde de världens liv, som ett skrock fåglar. Jag hade önskat att jag kunde ta kort på det, men det där med att fotografera när man rider är inte det lättaste. Jag hade ju mobilkameran med, men eftersom jag inte visste när vi skulle tölta eller gallopera kunde jag ju inte slita fram kameran hur som helst så det blev inga bilder på det. Hade svårt överlag att fotografera på hästryggen då det rörde sig och lätt blev skakningsoskärpa tyvärr.
Vi hade valt en 3 timmarstur och de tre timmarna vi var iväg kändes bara som en. Tiden gick otroligt fort, men det är väl så det brukar vara när man har roligt. Vi stannade på vår väg vid en badplats där hästarna fick vila sig lite och vi inta lite fika. Väldigt mysigt måste jag säga.
När vi runt 21-tiden var tillbaka till stallet och lämnat av hästarna och hängt upp tränsen tog vi en tur ner till deras lilla pir. Vattnet låg stilla, luften var ljummen och solen blänkte vackert över vattnet. Fick en längtan om att sitta där med goda vänners lag och grilla och ha mysigt medan mörkret börjar falla på.
Passade även på att ta en bild på båten som låg ankrad till piren då. Tyckte det såg så fint ut och så blev jag själv så sugen på att åka båt. Var länge sen man kände håret vina av vinden medan båten studsar fram på vattnet. Tror inte jag åkt den storleken av båt faktiskt sen jag var med i en olycka för runt 20 år sen. Det är ett par år som gått med andra ord. Ska nog leta om det finns någon uthyrning i närheten, tror barnen skulle tycka om det med.
Hur som helst ömmar rumpan rätt rejält idag. Mina sittmuskler är inte alls vana vid att sitta på en hästrygg och dessutom inte i tre timmar. Men det är sånt man får ta. För detta var ett av de roligaste jag gjort på länge och jag vill redan göra det igen och igen.